Rojavakommittéerna har intervjuat två frivilliga kamrater ur YPJ, som ger sin syn på systemet, framtiden och kampen mot Islamiska staten.

På vilket sätt har ni upplevt den demokratiska konfederalismens inverkan på samhället?

Den här revolutionens mål är frihet och jämlikhet för alla folk. För att detta ska kunna uppnås behöver samhället demokratiseras; alla språk, religioner, etniciteter, kulturer och genus accepteras; att människor organiserar sig själva efter sina behov.

Vi kan se hur den demokratiska konfederalismen utvecklas i hur den kvinnliga frigörelsen går framåt. Abdullah Öcalan säger att om kvinnor inte är fria är samhället inte heller fritt. Grunden är utbildning och självorganisering. Vi behöver analysera samhället och oss själva; historien och samtiden. För att nå frihetsmålet är den första striden i våra egna sinnen. Om vi inte är förmögna att förändra våra sätt att tänka kommer förtryckarsystemen alltid att komma upp till ytan igen. Hur vi förhåller oss till hierarkier och vilka positioner vi själva har återspeglas i samtliga våra relationer och i allt som vi gör. Om vi till exempel skapar en separation mellan djur och människor, och tror att vi har rätten att dominera och döda djur, kommer den här inställningen vara densamma gentemot kvinnor, människor med annan hudfärg eller gentemot naturen. Detta eftersom allting är kopplat till våra sätt att tänka. När vi läser och förstår Öcalans filosofi ser vi möjligheter och potentiell sanning, men i våra liv ser vi också verkligheten. De här två krockar med varandra. Vi har alla våra tillkortakommanden, och även om vi kan analysera och förstå förtryckarsystemen kan vi inte förändra oss själva direkt. Vi behöver tid; vi behöver kritisera varandra och oss själva; och vi behöver hjälpa varandra att göra framsteg.

I alla byarna och på gatorna i varje bostadsområde finns det kommuner. De är organiserade i kommittéer inom till exempel utbildning, försvar, hälsa och ekonomi. Varje kommun har kooperativ, som är ett kommunalistiskt sätt att organisera ekonomin. Alla är med och fattar besluten och delar även på den färdiga produkten. Kooperativen kan vara grönsaksodlingar, skrädderier, apotek eller lokala butiker.

Detta ger ansvaret och kontrollen till människor att styra sina egna liv. De behöver inte gå via staten för att förändra saker, de behöver bara prata med sina grannar. De har inte förtrycket från statens polis, utan skydd från människor i familjer som de delar sina liv med.

I västs samhällen är människor separerade från varandra. Många känner inte ens sina egna grannar, något som skapar rädsla, osäkerhet och misstro. Vi lever våra liv i enlighet med våra egna begär och behov, och utan knyta oss själv till samhället.

Hur ser ni på möjligheterna att sprida revolutionen till andra områden? Vad behövs/saknas för en snabb och bred spridning?

Först och främst måste människor ha en vilja att lära och förändra. Vi kan inte använda förtryckarverktyg för att uppnå frihet. Vi måste kunna kritisera oss själva och förändra våra sätt att organisera om de strategier vi använt har varit misslyckade. Hierarkierna i samhället har existerat i tusentals år. Vi behöver acceptera att förändring kommer ta tid. Frågan i sig är en reflektion av vårt samhälle, som bygger på omedelbar behovstillfredsställelse. Vi organiserar oss ofta i kampanjer eller grupper under några år, tröttnar på det och gör något annat. I Rojava krävde det 40 års arbete innan revolutionen ägde rum.

Till sist: Hur ser ni på kriget som ni är en del av i Rojava?

Vi inser att vår främsta kamp och vår främsta fiende finns inom oss själva, i vårt sätt att tänka. Abdullah Öcalan säger, att slåss inte innebär att beväpna sig med skjutvapen och ge sig iväg för att kriga – utan att beväpna sig med penna, ord och talets gåva. Vi kan inte hitta fredliga lösningar genom att använda vapen. Kapitalismen, patriarkatet och rasismen för krig mot våra sinnen. De vill sprida sin ideologi.

Revolutionen i Rojava är inte bara ett krig i raden. Det knyter an till vår gemensamma kamp och vårt allmänna mål; till kvinnlig frigörelse och livets mening.

Än idag är det kurdiska språket och den kurdiska kulturen förbjudna. Tusentals människor har arresterats i Bakur och Turkiet för att de vill att mänskliga rättigheter ska gälla även för kurder. Kurdiska byar och städer har ödelagts. Folkmord på, och etnisk rensning av, det kurdiska folket är inget som hör till historien. Alla folk har inte bara rätten utan också skyldigheten att försvara sig själva.

IS är emot frihet för alla människor; emot kvinnors frihet. Faktum är att IS förslavar, våldtar, fängslar, torterar och mördar kvinnor. IS dödar de som inte underkastar sig. De är patriarkatet förkroppsligat. Alla vi som inte accepterar en värld med dessa förtryck har ett ansvar att ta ställning mot dem genom att öka vår kunskap och tro på oss själva. Och genom att beväpna oss.

ENGLISH BELOW:

Interview with two international YPJ volunteers (Yekîneyên Parastina Jinê, “Women’s Protection Units”). The interview was made by activists from Rojavakommitteerna Sweden in May 2017.

Q: In what way have you noticed the impact of Democratic Confederalism on society?

A: The goal of this revolution is freedom and equality for all people. To achieve that there has to be a democratization of society. An acceptance of all languages, religions, ethnicity, cultures and genders. People organizing together according to their needs.

We can see the development of Democratic Confederalism in the progression of the struggle for women’s liberation. Abdullah Öcalan says that if women aren’t free the society is not free. The foundation is education and self organizing. We need to analyze society and ourselves, history and present time. To reach the goal of freedom our first fight is within our own minds. If we are unable to change our own way of thinking, the systems of oppression will always resurface. How we are connected to hierarchical structures reflect in all our relationships and in everything that we do. For example if we create separation between animals and humans, and think that we can dominate and kill animals, this approach will be the same toward women, people of color or nature because, everything is connected to our way of thinking. When we read and understand the philosophy of Öcalan we see possibilities and potential truth, but in our lives we see reality. These two clash with each other. We all have shortcomings, and even though we might understand and analyze the systems of oppression, we can’t change ourselves directly. We need time, we need to criticize each other and ourselves, and we need to help each other progress.

In all the villages and in the streets of each neighborhood, there are communes. They are organized in committees in, for example, education, defense, health, and economy. Each commune has a cooperative, which is a communal way of organizing the economy, where everyone makes decisions and work together – and also share in the final product. The cooperatives can be fields of vegetables, seamstresses, pharmacies, or local stores.

It gives the responsibility and control to people to govern their own lives. They don’t have to go through the state to change things, they only need to talk to their neighbors. They don’t have the repression of the state police but protection of people from families that they share lives with.

In Western society people are separated from each other, many don’t even know their neighbors. It creates fear, uncertainty and distrust. We lead our lives according to our own desires and needs without connecting ourselves to the society.

Q: How do you view the possibilities of spreading the revolution to surrounding areas? What is lacking/needed for a fast and broad dissemination?

A: First people need to have a will to learn and to change. We cannot use tools of oppression to reach freedom. We need to be able to criticize ourselves and to change if our ways of organizing have been unsuccessful. The hierarchies in society have existed for thousands of years. We need to accept that change will take time. The question itself is a reflection of our society which is based on instant gratification. We often organize in campaigns or groups for a for a few years and then we get tired of it and change. It took forty years before the revolution in Rojava.

Q: What’s your view on the war that you are a part of in Rojava?

A: We understand that our first fight and our first enemy is within ourselves, in our way of thinking. Abdullah Öcalan says that fighting is not picking up a gun and going to war, but with a pen and with words and speech. We can’t find solutions for peace by using a gun. Capitalism, patriarchy and racism are waging a political war against our minds, they want to spread their ideology. The revolution in Rojava is not just another war. It connects with our common struggle and goal. It connects with the philosophy, the women’s liberation and the meaning of life.

The Kurdish language and culture, even today, are forbidden. People by the thousands have been arrested in Bakûr and Turkey for wanting human rights for Kurds. Kurdish villages and cities have been destroyed, genocide and ethnic cleansing of the Kurdish people is not an historical notion. All people have not only the right but the obligation to defend themselves and each other.

The Islamic State is against freedom for all people, against freedom for women. In fact IS enslave, rape, imprison, torture and kill women. Kill those who won’t conform. IS is the very embodiment of patriarchy. It is the responsibility of all of us who won’t accept a world with all this oppression to stand against them, by increasing our knowledge and belief in ourselves and by taking up arms.