Vi publicerar nedanför den svenska översättningen av ANF News’ artikel:
En delegation med 7 medlemmar höll ett möte med det kurdiska folkets ledare Abdullah Öcalan i det isolerade högsäkerhetsfängelset İmralı tidigare idag. Delegationen bestod av Sırrı Süreyya Önder, Pervin Buldan, DEM-partiets co-ordförande Tülay Hatimoğulları och Tuncer Bakırhan, Ahmet Türk, DEM-partiets parlamentsledamot i Istanbul Cengiz Çiçek och advokat Faik Özgür Erol från Asrin Law Office. Öcalans medfångar i İmralı, Ömer Hayri Konar, Hamili Yıldırım och Veysi Aktaş, deltog också i mötet på torsdagen.
İmralı-delegationen höll en presskonferens på Elit World Hotel i Istanbul för att framföra ett historiskt upprop från Öcalan.
Delegationen tackade Abdullah Öcalan och alla parter som bidragit till processen.
”Uppropet för fred och ett demokratiskt samhälle”, som lästes av Ahmet Türk på kurdiska och av Pervin Buldan på turkiska, innehåller bland annat följande:
”PKK föddes på 1900-talet, under det mest våldsamma seklet i mänsklighetens historia, mitt under de två världskrigen, i skuggan av erfarenheten av realsocialism och det kalla kriget runt om i världen. Det direkta förnekandet av den kurdiska verkligheten, begränsningarna av grundläggande rättigheter och friheter – särskilt yttrandefriheten – spelade en viktig roll för dess uppkomst och utveckling.
PKK har varit under århundradets tunga realiteter och realsocialismens system gällande sitt anammade teori, program, strategi och taktik. Under 1990-talet, när realsocialismens kollaps på grund av interna drivkrafter, upplösningen av förnekandet av kurdisk identitet i landet och förbättringar av yttrandefriheten, ledde till att PKK:s grundläggande meningsfullhet försvagades och resulterade i överdriven upprepning. Därför har PKK, i likhet med sina motsvarigheter, spelat ut sin roll och nödvändiggjort sin upplösning.
Under mer än 1000-år av historia har turkiska och kurdiska relationer definierats i termer av ömsesidigt samarbete och allians, och turkar och kurder har funnit det nödvändigt att förbli i denna frivilliga allians för att bevara sin existens och överleva mot hegemoniska makter.
De senaste 200 åren av kapitalistisk modernitet har främst präglats av försök att bryta denna allians. De inblandade krafterna har, i linje med sina klassbaserade intressen, spelat en nyckelroll för att främja detta mål. Med de monistiska tolkningarna av republiken har denna process accelererat. Huvuduppgiften är att omorganisera det historiska förhållandet, som i dag har blivit mycket bräckligt, i en anda av broderskap, utan att bortse från övertygelser.
Behovet av ett demokratiskt samhälle är oundvikligt. PKK, som är den längsta och mest omfattande upprors- och väpnade rörelsen i republikens historia, har funnit styrka och en bas eftersom kanalerna för demokratisk politik har varit stängda.
Separata nationalstater, federationer, administrativ autonomi och kulturalistiska lösningar, som är en nödvändig följd av dess extrema nationalistiska drift, kan inte svara mot samhällets historiska sociologi.
Respekt för identiteter, deras fria uttryck och demokratiska organisation samt de socioekonomiska och politiska strukturer som alla delar av samhället utgår från är endast möjliga om det finns ett demokratiskt samhälle och ett demokratiskt politiskt utrymme.
Republikens andra århundrade kan uppnå och säkerställa en permanent och broderskaplig kontinuitet endast om det kröns med demokrati. Det finns inget alternativ till demokrati i strävan efter och förverkligandet av ett politiskt system. Demokratiskt konsensus är den fundamentala vägen.
Språket för fredens och det demokratiska samhällets epok måste utvecklas i enlighet med denna verklighet.
Devlet Bahcelis uppmaning, tillsammans med den vilja som uttryckts av herr presidenten och de positiva svaren från de andra politiska partierna på den nämnda uppmaningen, har skapat en miljö där jag uppmanar till att lägga ned vapnen, och jag tar på mig det historiska ansvaret för denna uppmaning.
Som i fallet med alla moderna samfund och partier vars existens inte har avskaffats med våld, sammankalla er kongress för att integrera er med staten och samhället frivilligt och fatta ett beslut; alla grupper måste lägga ned sina vapen och PKK måste upplösa sig självt.
Jag framför mina hälsningar till alla dem som tror på samexistens och som ser fram emot mitt upprop.
25 februari 2025
Abdullah Öcalan”
Öcalans tilläggsanteckning förmedlad via İmralı-delegationen:
”Utan tvekan kräver nedläggningen av vapnen och upplösningen av PKK i praktiken ett erkännande av demokratisk politik och en rättslig ram.”
Uppropet samt tilläggsanteckningen går även att hitta på DEM partiets webbsida.
