Här kan du redan nu kika på studiefrågorna till vår kommande bokrelease Det nya paradigmet.
Kapitlen Inledning, Bakgrund och Kvinnans förslavning, sid. 5 – 26
Bakgrund:
1. Som texten säger så har PKK gått igenom stora förändringar sedan dess bildande. Under vad de själva kallar “banditåren” så bedrev t.ex. enskilda befälhavare egen profitering genom skyddsavgifter och tom. etnisk rensning riktat mot Turkar.
Istället för att upplösa organisationen när dessa allvarliga händelser upptäcktes så analyserades hur, och varför de kunnat hända och strukturella förändringar implementerades sedan för att förhindra att det skulle hända igen.
Skiljer det sig från hur vi hanterar problem i organisationer och grupper här i Sverige, och isåfall hur?
Är det ett rimligt sätt att hantera allvarliga brister i organisationer på eller borde det hanteras annorlunda, hur isåfall?
Kvinnans förslavning:
2. I kapitlet beskrivs hur förslavning i princip alltid följer samma mönster i 3 delar.
Tycker du att det stämmer i de exempel som tas upp? Håller du med om att de är allmängiltiga? Om inte var tycker du att det fallerar?
Kapitlet Demokratisk civilisation, sid. 28 – 44
Demokratisk civilisation:
3. Öcalan gör en bredare definition av de grupper som han menar har ett gemensamt intresse (sk. “demokratisk civilisation”) i motståndet mot det kapitalistiska, patriarkala och nationalstatsbaserade samhället, än vad den klassiska marxismen gör. I klassisk marxism ser man arbetarklassen som den enda relevanta gruppen, det sk. “politiska subjektet”, medan Öcalan i “demokratisk civilisation” även inkluderar t.ex. det så kallade “trasproletariatet”, dvs. folk som tiggare, och andra folk som överlever utanför det “vanliga” samhällets lönearbete.
Den här gruppen har ofta utmålats som en typ av fiende till arbetarklassen i klassisk marxism, detta då de historiskt sett ofta sålt sina tjänster till de regerande i tider av kris, t.ex. som strejkbrytare, milis eller ” industriell reservarmé”.
Är det relevant idag att göra en sådan här bredare inkludering? Vilka är fördelarna, och finns det nackdelar? Finns det några exempel från ditt liv eller organisering kring det här?
4. Det beskrivs hur världen generellt befinner sig i ett politiskt maktvakum, som liknas vid situationen kring första världskriget, och att Rojava föddes ur det här. Att de valde en egen “tredje väg”.
Känner du igen beskrivningen och är den relevant i Sverige med? Hur utnyttjas det här maktvakumet isåfall här och av vilka? Hur kan vi som socialister utnyttja det?
5. Positivism och rationalism hålls generellt väldigt högt inom västerländsk filosofi generellt, och inom marxism speciellt.
Vad är dina reflektioner kring Öcalans kritik i de här frågorna? Är den relevant? Är det något nytt för dig, eller hur har du sett på frågorna tidigare?
Hur ser du på objekt/subjekt relationen som beskrivs i texten? Känner du igen den ifrån ditt liv (t.ex. i din politiska organisering eller utbildning)? Är det relevant att problematisera den relationen i alla lägen eller är den rimlig i vissa?
6. Den kurdiska rörelsen lägger stor vikt vid att även utveckla individen inom sina organisationer för att också kunna utveckla det allmänna, detta görs bl.a. genom kritik och självkritik.
Vad är dina åsikter kring det här förhållningssättet? Håller du med om beskrivningen av hur konflikthantering i svenska partier och grupper sköts, generellt? Finns det nått värde i att föra ihop det kurdiska och svenska sätten att hantera kritik på?
Kapitlen Demokratisk modernitet och Demokratisk konfederalism, sid. 46 – 70
Demokratisk modernitet & Demokratisk konfederalism:
7. Det sägs att förutom våld mot kvinnor och naturförstörelse så är en av de bärande delarna av kapitalistisk modernitet att splittra upp kollektiv som kan utgöra ett hot mot staten, och här specifikt lokalsamhället.
Med lokalsamhället avses den typ av gemenskap och uppbackning man kan finna i t.ex. mindre byar och liknande där man är mer beroende av varandra. Man menar att den typen av nära gemenskapen är en god plattform för organisering, och att vi är lättare att hantera uppsplittrade som individer än som kollektiv.
Hur ser du på påståendet kring den här typen av gemenskap som en grogrund för organisering? Vad är dina erfarenheter av den i Sverige? Ser vi samma skillnad mellan stad och landsbygd här med? Hur kan vi isåfall överkomma den och bygga den typen av gemenskap i städernas trappuppgångar och kvarter?
8. Öcalan motsätter sig inte privatägande i sig, utan riktar in sin kritik mot vad han kallar ”monopol” eller ”dominans” över produkter och dess produktion (se också sid. 24). Exemplet som tas upp är att privatpersoner ska kunna äga flera par skor eller liknande, men ska inte kunna dominera produktionen av dem. Produktionen ska möta samhällets behov utan att någon person monopoliserar och manipulerar den. Han motsätter sig på samma sätt maktmonopol. Det här skiljer sig i viss mån från andra socialistiska inriktningar som är helt emot privatägande.
Vad anser du om privatägande? Borde det finnas och isåfall på vilken nivå?
Ska det ske någon produktion som går över samhällets mest grundläggande behov; och på vilken nivå är det rimligt isåfall? Ska man utöver produkter kunna äga sin arbetsplats/fabrik/produktionen av en vara, gemensamt med de som jobbar där, eller borde den ägas av samhället?
9. Texten tar upp hur folks kulturer, språk och särart assimileras och homogeniseras. Öcalan menar att vi inte bör ”förneka folks olika grupptillhörigheter, etniciteter eller nationaliteter, men inte heller sätta ett högre värde, vikt eller “helighet” på den ena över den andra”.
Kulturer är alltid i rörelse, om man ser på dem som något enbart gammalt som ska bevaras så kan det lätt bli ett reaktionärt verktyg.
Hur kan man balansera folks rätt att ge uttryck för sin identitet/kultur mot inkludering i den större gemenskapen mellan olika folk, och samtidigt motarbeta samhällelig uppdelning kring strikta, begränsande etniska linjer?
Den här assimileringen vilar ofta på ett upplevt hot från andra gemenskaper än nationalstatens medborgarskap eller på kostnadseffektivitet. Samma homogeniserande effektivitet, baserat på kostnad snarare än folks faktiska behov och önskemål, kan vi också se i exemplet med morotens utveckling i vår matproduktion.
Hur tänker du kring sådan här homogenisering i kostnadseffektivitetens namn? Vad, om något, är rimligt att homogenisera och med vilken grund?
10. Det sägs att den demokratiska konfederalismens struktur och beslutsordning, som beskrivs i texten, inte är en ”statsstruktur, den är inte en alternativ stat utan ett alternativ till stat”.
Håller du med om detta? Vad är dina tankar kring konceptet stat i relation till vad som beskrivs i texten?
11. I demokratisk konfederalism ska det inte finnas någon ideologisk hegemoni. Så länge grunden; ingen exploatering av folk, kvinnor, naturen eller plundring av merprodukten accepteras som ”minsta gemensamma nämnare”, och man inte försöker nöta ner denna (dvs. t.ex. inga patriarkala eller fascistiska grupper) så är det helt öppet för olika politiska formationer att agera inom dess ram.
Hur ser du på det här? Vad är fördelarna och vad är riskerna? Hur anser du att det borde se ut, och hur skulle det kunna se ut här?
12. I slutet av kapitlet beskrivs hur rörelsen ser på införandet av sin vision inom ramverket; utan påtvingning, ödmjukhet inför att inte ha rätt i allt, att främst öppna upp utrymme för det demokratiska samhället att utvecklas, men med kontrollorgan osv.
Hur ser du på det här sättet att ”organiskt” införa förändringar i samhället relaterat till att genom maktutövning befästa sin egen vision som vägen framåt? Vad är fördelarna och vad är nackdelarna? Hur anser du att man bör sköta en sådan fråga?
Kapitlet Demokratisk nation, sid. 72 – 104
Demokratisk nation:
13. Rörelsen definierar “demokratisk nation” på ett helt annat sätt än nationalstatens nation;
“istället för något statiskt definierar vi den som ett tankesätt, vilket gör den dynamisk och möjlig att över tid”. Den inte vilar på en etnicitet, språk eller kultur utan med grunden i hur vi vill samexistera.
Den här samexistens är bred med olika kollektiv i form av skiftande etniciteter, tro, kulturer, kön, politiska grupper, men alltid med den okränkbara ramen av; kvinnans frihet, ingen exploatering, ingen professionalisering, ingen plundring av merprodukten osv.
Det finns en mänsklig tendens att vilja likrikta sina samarbeten, att vilja vara helt överens i alla frågor. Den kurdiska frihetsrörelsens sätt att närma sig en sån här bredd av ståndpunkter skiljer sig rätt mycket från det synsättet; med samarbete som istället vilar på “minsta gemensamma nämnare”/den ram som beskrivits här.
Hur ser du på det här förhållningssättet? Vad är fördelarna och finns det nackdelar? Hur ser det ut i Sverige, och skulle vi behöva förändra det? Hur isåfall?
14. Texten säger att vi måste hitta vägar runt att livet ska handla om pengar.
Precis som i alla situationer så ser rörelsen att man inte kan vänta på en världsrevolution, med en fullständig avveckling av kapitalismen, utan att det är något vi behöver börja arbeta med nu direkt. I vår vardag.
Man beskriver hur Rojava är beroende av import och sin omvärld, att man inte är självförsörjande, och därför måste förhålla sig till kapitalismen. Det talas om en så “moralisk”/minst skadlig kapitalism som möjligt, där exploatering inte tillåts, ingen plundring av merprodukten och med kollektivisering. Det här sättet att inte “avveckla” kapitalismen i ett slag har mött hård kritik från delar av vänstern.
Hur ser du på det här förhållningssättet? Går det att applicera på något sätt i vår vardag här, och är det önskvärt?
15. Det finns ett stort ifrågasättande av den bild av ”meningen” med livet som vi har i dagens samhälle. Rörelsen menar att den är konstruerad och att b.la. pressen på kvinnan att föda barn är en sådan aspekt.
Man talar också om hur vi ser på döden och hur det förhållningssättet kan leda till att man inte gör det man vill i livet, men hur det ocskå ger ett ansträngt förhållande till gamla och sjukdom osv.
Hur ser du på den här frågan? Känner du igen bilden av en samhällelig och personlig press kring barn och familj? Som en fråga som står över ifrågasättande? Bilden av döden och hur vi förhåller oss till den, är det något du känner igen från dig själv och ditt liv?
Är det något vi behöver förändra, och hur isåfall?
Kapitlet Demokratisk autonomi, sid. 106 – 110
Demokratisk autonomi:
16. Självförsvar och alla förtrycktas möjlighet att utöva detta ses som helt avgörande i ramverket, men man talar även om att vår bildning och vårt sätt att organisera oss ses som viktiga delar i vårt försvar. Att det måste finnas båda delar och en balans mellan dem.
Hur ser du på den här beskrivningen och hur ser balansen ut för oss i Sverige? Är det relevant här och behöver vi Sverige förändra vår balans isåfall?
17. I Turkiska delen av Kurdistan experimenterade man med sk. ”frihetlig municipalism”. Man såg till att rösta in sina egna kandidater och representanter i olika statliga instutioner, t.ex. kommunerna, borgmästarpositioner osv. togs.
Man demokratiserade sedan de här instutionerna enligt vårt program;
man införde medborgmästare, procentandel kvinnor i alla beslutandeorgan, beslut fattades av kvartersråd och pengar slussades sedan från statens budget ut till de egna strukturerna. Man lyckades med mycket men blev till sist krossade av staten när gick in med våld för att ta tillbaka sina institutioner.
Är det här ett sätt som, i någon skala, är rimligt att genomföra här i Sverige? Hur hade det kunnat se ut isåfall? Vad, om några, lärdommar kan vi dra från hur de Kurdiska strukturerna togs tillbaka av staten, i vår kontext?